Fallet Julian Assange - Nils Melzer
- Type:
- Other > E-books
- Files:
- 1
- Size:
- 939.00 KiB (961537 Bytes)
- Uploaded:
- 2022-01-03 12:24 GMT
- By:
- Sven_D
- Seeders:
- 0
- Leechers:
- 0
- Info Hash: B802DAEC16B1752880E418907D928777A447E75E
NILS MELZER OM SIN BOK FALLET JULIAN ASSANGE Jag har i denna bok visat att fallet Assange i första hand är en historia om förföljelse – och där den som förföljs är en obekväm dissident som dragit fram de makthavandes smutsiga hemligheter i offentlighetens ljus. Assange förföljs nämligen inte för sina egna brott, utan för de mäktigas brott. Det är deras straffrihet som rättegången mot Assange egentligen handlar om. Det är de makthavande – i form av regeringar, företag eller organisationer – som får våra rättsstatliga institutioner att spåra ur; som vägrar ingripa mot tortyr, krigsförbrytelser och korruption; som förråder våra rättsordningar och värdegemenskaper för att främja sina egna intressen. Med förföljelsen av Assange vill man skapa ett prejudikat som inte bara tillåter de makthavande att hemlighålla sina förbrytelser utan som rentav kriminaliserar själva avslöjandet av sådana brott. Vi får därför inte göra oss några illusioner: när det har blivit ett brott att säga sanningen har man i princip redan tagit steget från rättsstat till tyranni. Trots att de inblandade myndigheternas maktmissbruk under de senaste tio åren blivit allt mer uppenbart har detta hittills nästan fullständigt förtigits såväl av de ledande medierna som av andra regeringar och den breda allmänheten. I stället har man hela tiden lydigt upprepat det officiella narrativet om Assange som våldtäktsman, hackare, spion och narcissist, en person som har oskyldiga människors blod på sina händer och som till slut måste få sitt rättmätiga straff. Även här måste det till slut komma någon som fördomsfritt tittar närmare på saken och gör slut på hela denna spöklika mardröm genom att säga: Men kolla då, kejsaren har ju ingenting på sig! Just det, kära läsare, är syftet med denna bok. Om de berörda regeringarna hade agerat i god tro i fallet Julian Assange, då skulle de ha sett till att de av Wikileaks avslöjade förbrytelserna blev lagförda. Vi talar ju trots allt om angreppskrig, tortyr, mord och korruption. Att det ändå inte i något enda fall gått så långt som till åtal och rättegång, att inte någon enda militär befälhavare, politisk ledare, soldat eller annan tjänsteman har ställts till svars, det är ett hån mot allt vad rättsstatlighet och moral heter och borde få oss att rysa av skräck. Problemet är att vi mot bättre vetande låter de makthavande sätta sig över lag och rätt och att vi inte ställer dem till svars för det, vare sig rättsligt eller politiskt, utan i stället hyllar dem som stora statsmän och kanske rentav tilldelar dem Nobels fredspris. Problemet är att vi tillåter koncernchefer att hänsynslöst förstöra våra livsmöjligheter och skamlöst exploatera den stora majoriteten av jordens befolkning, och att vi sedan hyllar dem som välgörare och filantroper när de spenderar några miljarder av sitt sålunda hopplundrade välstånd för att mildra effekterna av de humanitära katastrofer de själva varit med och orsakat. Vi vill inte se att de medieföretag, varifrån vi hämtar vår förmenta förståelse av världspolitiken och av våra egna livsvillkor, tillhör samma människor som även finansierar våra politikers valkampanjer och karriärer, de politiker som sedan utfärdar de lagar och gör de miljardinvesteringar som ständigt låter samma kretsar ytterligare berika sig på allmänhetens bekostnad. Allt detta säljs in till oss i rättsstatens, demokratins, den nationella säkerhetens och den fria marknadsekonomins namn. Och den som inte tror på detta officiella narrativ, den räknas till de ”dumma” eller ”odugliga”, precis som i vår saga om kejsarens nya kläder. Och eftersom inte heller vi vill tillhöra de ”dumma” eller ”odugliga” vågar vi i regel inte ifrågasätta och peka finger åt de dumheter varmed man försöker avfärda oss. När sanningen inte längre kan spåras upp, eftersom ett övermått av sekretess och censur tillhör ordningen för dagen; när krigsförbrytare och utsugare inte längre behöver frukta några konsekvenser och deras gärningar inte granskas; när undersökningsrapporter om statligt sanktionerad tortyr klassas som hemliga; när dokument, utgivna av myndigheter, trots lagstadgad informationsfrihet ändå nästan enbart består av övermålade rader; när den etablerade pressen inte längre spelar sin roll som ”fjärde statsmakt” utan censurerar sig själv – då vet vi faktiskt inte längre vad våra regeringar gör med den makt och de skattepengar vi anförtrott dem. Och då behöver vi just otäta ställen i systemet, sprickor varigenom ljus kan tränga, läckor – leaks – som förser oss med vetande. Även i det mörkaste rum räcker det med ett enda ljus för att alla skall kunna se. Julian Assange har med sitt arbete tänt ett sådant ljus. Han har synliggjort saker som man dolt för oss. Det handlade visserligen bara om en snabb blick bakom ridån, men ibland räcker det med en enda blick för att förändra en hel världsbild. Vi vet nu alla att denna ridå existerar och att det bakom den döljer sig massor med smutsiga hemligheter. Hemligheter som vi kanske helst inte vill veta något om, eftersom de tvingar oss att vakna, växa upp och börja handla. Hemligheter som dock, när vi får kännedom om dem, även ger oss medlen att genomföra de systemreformer som krävs för att skydda oss från att förstöra oss själva